Är jämlikhet en tidsfråga?

När jag fortsätter att läsa artikeln som tar upp frågan varför det är så få kvinnor på ledningspositioner i tunga börsnoterade företag, noterar jag särskilt följande förklaring från kommunikationsdirektören Anders Walin på Sandvik: ”Det har inte funnits några kvinnor i läge att ta sådana befattningar än. När det gäller affärsområdena är cheferna ingenjörer allihop. Man kommer aldrig till den nivån utan att ha en lång gedigen teknisk bakgrund.” ”Vi kommer inte rekrytera någon bara för att den är kvinna, utan vem som än hamnar där är det för att hon eller han är bäst lämpad för den uppgiften.”

Resonemanget får mig att fundera på om jämlikhet är en tidsfråga och undra när vi ska kunna se en förändring. Att kvotering skulle vara en lösning verkar ingen av de tillfrågade hålla med om.

Men om vi tittar på argumentet om gedigen bakgrund och utbildning borde vi kunna ana en ljusning. Av de som antas till högre utbildningar idag är majoriteten kvinnor – 60 procent enligt SVD:s artikel. Om vi kombinerar det med 40-talisternas masspension och en kommande arbetskraftsbrist, ser det ännu ljusare ut. I alla fall i termer av en balans mellan könen. Kopplar vi dessutom det till 80-talisternas individualism och framåtanda – ja, då kanske den kvinnliga vågskålen kan hamna på en mer tillfredställande nivå.

Men det känns vågat att lägga sina förhoppningar på en gissad utveckling. Det krävs aktivt arbete för att skynda på och motivera en förändringsprocess. I juni förra året presenterade regeringen en strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Över 60 åtgärder med särskilda insatser på 235 miljoner kronor som finansieras av jämställdhetsanslaget. Det låter förstås lovande, men det gäller ju även att se om sitt eget hus och titta på vad man kan göra där. Hitta föredömen i sin bransch – och helt enkelt agera nu.

Hälsningar

Christina Sarand Sjöstrand, vd Talentum HR